Turkietresa med äldreverksamheten i juni 2015

Res-och-lär 2015är en av Spånga Blåbands aktiviteter.
Under våren har en grupp från Spånga Blåbands äldreverksamhet 
plus några anställda ägnat en vecka åt att uppleva kontrasternas Turkiet.

Bilder från resan

loading...
Rumi dansar i sina vita lindor

Han rör sig allt närmare
Sin innersta tröskel
Han vrider sig som en druvkvarn
I sin oemotståndliga längtan
Han drejas i dansen
av en osynlig krukmakare
till ett mystiskt lerkärl
ur vilket tystnadens vin
aldrig upphör att flöda.

En småkylig aprilkväll sitter gruppen från Spånga Blåband i en 800-årig karavanseraj långt ute på den turkiska landsbygden. De betraktar andäktigt en grupp män, dervischer. Iförda vita klädnader utför dessa till lågstämd musik en värdig dansceremoni. Dervischerna tillhör en andlig orden som grundades av den fritänkande muslimske poeten Mevlana Rumi, som levde på 1200-talet i staden Konya, Bibelns Iconium, mitt i Turkiet. Han hade god kontakt både med kristna och med judar. 

Den svenske poeten Ingemar Leckius har i dikten ovan uttryckt hur dervischordens grundare Rumi  och hans efterföljare känner när de dansar. Genom att fyllas med universell kärlek närmar de sig Gud. För att inte störa denna andliga ceremoni fick vi inte fotografera under själva dansen. Men efteråt gick det bra att ta bilder.

Mevlana Rumis dikt ger ord åt universella känslor och talar till oss än i dag:
Lyss till vassflöjten när den berättar
hur den förtäljer om ensamhetens kval:
alltsedan jag blev avskuren och skild från vassriket
har min klagan väckt sorgen i mannen och kvinnan.

Turkiet är inte bara historia utan även snabb utveckling. Utanför Mevlana Rumis värdiga mausoleum  bygger man en spårväg. Och nya höghus uppförs i närheten, snyggare än i många svenska bostadsområden. I stadens utkant ligger en stor bilfabrik.

Det gällde att ha god kondition på resan. Planet från Stockholm landade efter midnatt. Innan vi kröp i säng på hotellet var klockan två. En hurtig guide – Serkan från Istanbul – förklarade på utmärkt svenska i bussen från flygplatsen att vi hade tur som fått honom som guide. Det stämde även om han körde upp oss redan vid femtiden på morgonen.

Att åka buss i Istanbul går bara snäppet fortare än att gå. Men efter att vår buss kämpat sig fram i jättestadens trafikgröt kom vi till den byggnad som i tusen år var kristenhetens största kyrka – Den heliga vishetens kyrka (Agia Sofia). På kejsar Justinianus´ befallning uppfördes den på 500-talet i en stad som då huvudsakligen var grekisk.

När staden erövrats a turkarna under ledning av sultan Mehmed år 1453 förvandlades kyrkan till moské. Istanbul blev det turkiska sultanatets huvudstad (1924 flyttades Turkiets huvudstad till Ankara). Den moderna turkiska republikens grundare Kemal Atatürk gjorde 1934 om Agia Sofia till museum. Kristna mosaiker som täckts över togs fram igen. Det finns också levande kyrkor i Istanbul och andra turkiska storstäder. De kristna utgör 150 – 200 000 i ett land med 78 miljoner invånare. De flesta är muslimer. Av dessa anser sig 38 procent vara religiösa. Sedan 1920-talet är den turkiska republiken sekulär.

Blå moskén i närheten av Agia Sofia är invändigt klädd med ett blåtonat kakel som sveper in det väldiga rummet i en speciell stämning. Moskén uppfördes i början av 1600-talet på initiativ av sultan Ahmed I. Spångablåbandsgruppen trängdes med mängder av andra besökare – den internationella turismen i Istanbul är enorm i en stad där det officiellt bor 13 miljoner människor men i realiteten kring 20 miljoner.

-         Är ni vackra, är ni vakna?

Vår charmige guide Serkan hälsade oss glatt varje jättetidig morgon. Under färderna fyllde han oss med fakta. Arbetslösheten ligger kring 11-12 procent. Bara 8 procent av kvinnorna arbetar utanför hemmet. Lantbruket är en av Turkiets viktigaste inkomstkällor. Det finns statliga, kooperativa och privata lantbruk.

Från Istanbul åkte vi på en fyrfältsväg av hög standard. Järnvägen bredvid var bitvis fyrspårig och utformad för höghastighetståg. Turkiet investerar stort i infrastruktur. Samtidigt byggs mängder av nya bostäder, även på landsbygden.

Kappadokien är Turkiets märkligaste trakt. Bisarra stenformationer reser sig mot himlen. Fortfarande bor människor i grottor, även om det inte är tillåtet att bygga eller köpa nya grottor. Här finns underjordiska städer för flera tusen invånare och grottkyrkor. Vår guide berättade hur aposteln Paulus missionerade i Kappadokien. De första kristna gömde sig i hålor och underjordsbostäder.

På vindlande vägar tog vår buss oss till osannolikt vackra dalar som Duvdalen, Kärleksdalen, Munkarnas dal och andra fantasieggande raviner. Det gällde bara att inte ha svindel när bussen körde intill ett bottenlöst stup på slingrande vägar utan räcken, utanför huvudlederna.

Här har härskare kommit och gått. På 1000-talet intog turkiska seldjuker Kappadokien. De var muslimer, men lät de kristna utöva sin religion, även om bara muslimer åtnjöt fulla rättigheter. Ända till 1924 fanns många kristna kvar, men då byttes befolkningen ut genom ett fördrag mellan Turkiet och Grekland. Stora mängder greker fick lämna Turkiet och turkar från Grekland måste flytta till Turkiet. Sedan dess är grottkyrkorna det främsta minnet av kristendomen i Kappadokien.

Vi nådde Medelhavet via Taunusbergen. Bussen stånkade genom bergspassen upp till 1 800 meters höjd där snön ännu låg kvar. På andra sidan öppnade sig inte bara Medelhavet utan också internationell turistindustri. Staden Antalya grundades 159 före Kristus men området besöks nu varje år av 18 miljoner turister, varav två tredjedelar kommer från utlandet. Turismen är Turkiets tredje största inkomstkälla. Gamla stan på sin klippa är romantisk, men utanför Antalya breder sig väldiga turisthotell ut, det ena svulstigt vräkigare än det andra. Alkohol i Turkiet? På alla hotell fanns stora barer. Och alkohol säljs även i livsmedelsbutiker över hela landet. Sverige framstår som starkt alkoholnegativt jämfört med Turkiet.

Du kan uppleva mångtusenårig kultur i Turkiet men fördenskull behöver du inte sakna McDonalds, HM eller IKEA. Det finns köpcentra där ingen behöver avstå från några av den internationella kapitalismens frestelser. Många i gruppen visade stort intresse att falla för dessa frestelser….

ERIK LINDBERG