Tenstaboken
 

Gruppen var intresserad av att ta del av boken Tankar i Tensta (red. Erik Lindberg och Gabi Winai Ström/Broderskaps förlag 2014). Det är en bok med fakta om och intervjuer med tenstabor.

Två av deltagarna i dagens sammankomst var intervjuade i Tenstaboken, Duna Vilyar och Annika Larsson.

Vi gick igenom tenstaboken och samtalade om vissa teman:

1.      Tenstakvinna 1709 – vi talade om att mycket är dokumenterat i Sverige. 1709 var Tensta en by där man bedrev jordbruk. En kvinna hade framträtt på sockenstämman:

”Vid sockenstämman en sommarsöndag år 1709 talade en tenstakvinna. En man som hette Anders Göransson hade misshandlat sin gifta dotter när hon höll på att mjölka korna. Sedan hade de våldsamme Anders Göransson lurpassat både på sin måg och sin dotter när de kom ut från kyrkan på böndagen. Anders hade gett mågen en örfil och släpat honom i håret. En förskräckt liten flicka hade då sprungit till (en gård i) Tensta och ropat på hjälp. En handlingskraftig tenstakvinna skyndade till platsen för misshandeln och såg att det hade gått till precis som flickan berättat. Detta berättade kvinnan från Tensta inför sockenstämman. Stämman beslöt därför att Anders Göransson skulle överlämnas till häradsrätten för rättegång och straff”.

Vi samtalade om att:

  • Det är möjligt att få veta vad vanliga människor i Sverige sade för 313 år sedan.
  • En kvinna kunde uppträda vid sockenstämman och få fram ett beslut där.
  •  En misshandlande man (misshandlat den gifta dottern och hennes man) överlämnades till häradsrätten för att få straff – en familjefar fick inte misshandla sin familj.


Vi jämförde med idag.

2.      Det ”nya” Tensta – flerbostadshusen börjar byggas 1966. Annika Larsson i Tenstaboken (samma Annika var med i dag) berättade om att börja skolan i Tensta 1967:

”Alla barn skulle infinna sig i Solhemsskolan i ett gammalt villaområde någon kilometer från Tensta. Där samlades barnen till upprop. Till sist var det bara tolv elever kvar, som skulle till Enbacksskolan i Tensta, då en B-skola och alla var inte ens från Tensta. Vår lärare hette Gun Fristedt. Hon tog med oss till den nya skolan. Vi gick först till järnaffären i Spånga Centrum och köpte x-krokar. Sedan fick vi följa fröken hem på en fika. Jag var den enda eleven i trean. Min lillebror började i ettan, men gick i samma klass. Jag minns de jättegoda mackorna som kom från en skola i Blackeberg, i Bromma.”

Då fanns inget centrum i Tensta. Annika berättar i boken:

”Den första butiken var en barack, där köerna ringlade sig långa på lördagarna”.

Grannkontakten var god:

”Vi kände till allt om grannarna. Där bodde bredvid oss en sjubarnsfamilj och mamma pratade alltid med tant Vera i tvättstugan. Jag och en kompis gick ut med andras småbarn, tänk att låta tå nioåringar ta hand om bebisar…”

Allt detta gav en nyanserad bild av Tensta, att Tensta funnits som by långt innan flerbostadshusen byggdes och att det fanns kvar enstaka hus från byn även i dag, byggda så långt tillbaka som på 1700-talet. Det slår dock inte kyrkan, som är en byggnad från mitten av 1100-talet, byggd innan Stockholm ens fanns.

Vi konstaterade att Tensta inte byggdes för någon speciell grupp av människor. Sveriges riksdag hade beslutat att det skulle byggas 1 miljon bostäder 1965-1975. Tensta som stadsdel med flerbostadshus var ett resultat av det beslutet. Det var först senare som det blev en ort med en majoritet utlandsfödda. Vi talade också om att många människor flyttar från Tensta när de får högre inkomster.

Utifrån det löpte samtalet ut i hur villkoren för människor är inte bara i olika delar av Sverige utan även i olika länder i världen. Det blev ett intensivt samtal. Samlingen hade börjat klockan ett. Även om en del människor kom lite senare, skiljdes vi inte åt förrän halv fyra på eftermiddagen.
.